Igår natt kom jag tillbaks till Southampton efter en veckas resande. Två länder, 650 foton, iskalla fötter, nya bekantskaper och massor av mat sammanfattar det hela ganska bra. Efter att ha släpat mig iväg till mataffären imorse för att fylla upp i skåpen gjorde jag min första skoldag för den här terminen. Kursvalen var otroligt nog klara redan för en dryg vecka sedan, så den här gången behöver jag inte springa fram och tillbaks över campus för att fråga ut föreläsare om kursbeskrivningar. Känns skönt. Gillar även det faktum att det bara är två och en halv vecka kvar tills jag sätter mig på nästa flyg från Heathrow!

 

Ikväll gick jag på en förfest trots att jag egentligen inte orkade efter träningen. Vi var hemma hos en kinesisk tjej som också heter Annie och som pratar svenska. Hur konstigt? Hon har pluggat två år i Västerås och blev överlycklig av att träffa en svensk. Och så lyckades jag imponera på min nya kanadensiska granne genom att berätta att jag är (väääldigt avlägset) släkt med Mats Sundin. Vi pratade hockey så det kändes som en smidig grej att flika in, även om jag inte förväntade mig att han skulle känna igen namnet. Det visade sig ju bara vara hans största barndomsidol.. Haha. Erasmus är så random och världen är så liten, helt underbart! Nu är det dags att gå och lägga sig, imorgon ska jag upp tidigt och åka tåg.

 

Här är en intressant middag jag blev bjuden på i helgen; tjeckiska dumplings. Till skillnad från den japanska varianten består de mestadels av deg med en liten kärna av sylt i mitten. För att få ett slutresultat som på bilden ska de toppas med en rågad matsked florsocker, antingen malda vallmonfrön eller valnötter och till sist rikligt med smält smör. Själv tog jag det lite lugnt med toppingen eftersom degknytena i sig redan var söta nog att räknas som efterrätt!

Det här landet är så roligt att jag inte vet vart jag ska vägen! Det ligger just nu ca 5 centimeter snö på gatorna, vilket har resulterat i totalt kaos. Universitetet stängde klockan ett och kommer öppna igen tidigast måndag, meddelar kriskommitén (seriöst?). Turligt nog för mig hann jag ha min sista tenta innan dess. Bussarna är inställda, sophämtningen har upphört på grund av begränsad framkomlighet, flygplatsen är stängd och många vägar i centrum är avspärrade. Ansvariga från Southampton Hospital har dock uttalat sig om att deras verksamhet kommer att fortsätta i princip som vanligt. Vilken tur..? På tidningarnas hemsidor kan man hitta bildgallerier där läsarna uppmanas ladda upp sina senaste snöbilder. Hittade bland annat en bild på en man i solhatt, badbyxor och solglasögon mitt i snön. Kändes bara så typiskt brittiskt!

Vad tror ni att det skulle krävas för att LiU skulle gå ut med liknande info till sina studenter? -25º och massvis med snö var ju inga som helst problem för två vintrar sedan i alla fall. Bodde man i Skäggetorp som jag var det bara att gå upp en timme tidigare än vanligt för att kontrollera snömängden. Det gällde ju att bara beredd ifall att jag skulle behöva ge mig på en 45 minuter lång promenad i decimeterhög snö innan tentan...

 

Så vad är det då som får britterna att fundera över om det är värt att hålla universitetet öppet? Ungefär det minsta lilla snöfallet jag någonsin sett. Ni vet sådär så att man funderar på om det verkligen snöar eller om det bara blåser ner lite från träden. Fast här finns det såklart inga snötäckta träd, så det var ju inte ett alternativ. Det här höll på i kanske någon timme och allt hann såklart smälta innan det ens var i närheten av att nudda marken. Men det är nog bäst att jag klär mig lämpligt enligt väderförhållandena ändå. Vem vet vad som kan hända när det är 3º varmt och isfritt på vägarna? ;)

 

Det märks att det börjar närma sig tentor när jag inte kan sova om nätterna längre. Istället för att slappna av ligger jag halvvaken och drömmer om koldioxiduträkningar och differentialekvationer med konstiga grekiska varaibler. Superkul! Det glada nyheten är att det nu bara är tre dagar kvar tills tenta-p är över för den här gången och det har ju faktiskt varit väldigt slappt i jämförelse med hur det brukar vara i Linköping.

 

På tal om koldioxid så jag har börjat få upp en väldans massa reklam om emissioner, heat pumps och central heating boilers på facebook och andra hemsidor. Tråkigt nog för dessa företag har jag ju bara googlat massor inför min tenta i energisystem på torsdag och är inte alls intresserad av att köpa någon värmepump ;)

Hallådär!

 

Jag kom tillbaks till Southampton i lördags kväll efter tolv och en halv timme av bil-stressa-tåg-tåg-vänta-flyg-vänta-buss. När jag väl var framme i mitt lilla radhus igen blev det sängen på en gång och morgonen efter bar det av till universitetet direkt. Nu väntar ytterligare en och en halv vecka med tentaplugg och inlämningsuppgifter, därefter är jag ledig i ett par dagar och då ska jag ut och resa. Amsterdam, Prag, Stockholm, Cardiff, Cornwall och Como är bara några av de platser jag hade tänkt hinna med under vårterminen, lääängtar!

 

För övrigt har jag fått en ny housemate såhär efter jul. Ingen mindre än den brittiske kille som tillbringade höstterminen på LiU. Min erasmusutbytare alltså. Ganska roligt sammanträffande faktiskt och det är framför allt väldigt kul att höra vad han tycker om Sverige och Linköping. Som att det är konstigt att mäta i deciliter, sopbilen låter mycket, Willys är ett konstigt namn på en affär, det finns många tjejer på Tekniska Högskolan och det är ju faktiskt roligare att ta med matlåda än att äta mackor och chips till lunch.